"Det egendomliga har nu inträffat att man gjort själva namnet till ett sakralt föremål. Man har uppfattat det som ett vanhelgande av kyrkorummet att man i en profan fest låtit eljest fina och solenna dekorationer för ett tillfälle dölja detsamma. Detta är att helt och hållet missförstå och även till sin motsats förvanska deras tanke som bestämde att placera namnet Jesus i Filadelfiakyrkans i Stockholm podium.” ,

"Vi har känt oss hedrade av att Nobelstiftelsen önskade använda vår kyrka för sin högtid. Att kyrkan håller måttet, inte endast som landets största kyrkorum, utan kan tjäna med sina lokaliteter för en så värdig högtid som Sveriges största nationella festlighet, räknar vi som en förmån. Vi har ingen barriär mellan kyrkan och den profana allmänheten. Ingen bör heller försöka bygga upp en sådan.”

De här två citaten är hämtade ur en ledarspalt i tidningen Dagen 1971 skriven av Lewi Petrus! 1971 stormade det i media och pingströrelsen gällande att Lewi hade hyrt ut Filadelfiakyrkan i Stockholm till Nobelfesten. Och till råga på allt så hade de täckt över namnet Jesus som stod på talarstolen längst fram i kyrkan! Du kan tro att nu stormade det i Pingstsverige.

Jag brukar ha som vana att inte citera Lewi Pethrus. Inte för att jag har något emot honom, tvärtom, jag fascineras av och hyser stor respekt för gudsmannen Lewi Pethrus. Anledningen till att jag väljer att inte citera honom ofta är att han varit död i snart 40 år! Han delar inte vår verklighet idag och därför är det inte relevant att fråga sig vad Lewi skulle ha sagt och gjort i den eller den frågan.

Orsaken till att jag har med de två citaten ovan är att det just idag pågår en debatt om vad man kan eller inte kan använda gudstjänstlokalen till. Och så upptäcker jag att denna debatt på intet sätt är ny för nu, till och med Lewi hade den fighten under sin levnad. Därför låter jag hans citat finnas med i mitt blogginlägg.

För mig blir frågan vad är kyrkan?

Så långt jag kan förstå är kyrkan, i Nya Testamentet efter Jesu död på korset, inte mer än en byggnad med väggar och tak. That is it, varken mer eller mindre. Kyrkan är som vilken byggnad som helst, lokalen i sig är inte helig. Gud äger inte gudstjänstlokalen, den är inte hans, inte heller platsen till vilken han är bunden att bo, eller uppenbara sig på. Tvärtom! han bor i våra hjärtan, vi som tagit emot honom som frälsare och han uppenbarar sig i och genom våra liv. Där vi är, är Gud. Där vi är, är det en helig mötesplats mellan Gud och människa.

Kyrkan är inte Guds, den är vår. Vi som människor har byggt eller köpt byggnaden och vi äger den. Den är vår att använda som ett redskap, en resurs för att kunna skapa mötesplatser, kontaktytor som är funktionella och praktiska för oss i vår tid. Detta innebär ju inte att kyrkan är till för oss att mötas i. Nej! kyrkan är till för att möta Gud, som bor i oss. Gud behöver ingen praktisk kyrka och funktionell kyrka, han är faktiskt helt ointresserad av detta. Men vi behöver det för att komma samman och möta honom som bor i oss och är mitt ibland oss när vi samlas i Hans namn, dvs i syfte att möta Honom.

Detta gör att jag inte har svårt att se att vår gudstjänstlokalen kan användas av andra, i andra syften. Naturligtvis ska man tänka igenom till vad och  till vilka som gudstjänstlokalen hyrs ut eftersom man som uthyrare indirekt blir associerad med den som hyr lokalen.

Så sjöng man i kyrkor och bland Jesus troende någongång på 70 & 80talet, hjälp va' gammal jag känner mig när jag skriver så... 

Hur som helst så dök den text raden och melodislingan upp i min tanke idag igen efter en händelse som var ganska märklig.

När jag satt på kontoret idag så fick jag plötsligt för mig att jag skulle gå ut på samhället en stund, hade egentligen inget äreende men känslan fanns där och jag bestämde mig för att lyda.

Väl ute sammanstrålar jag med en vän som jag inte mött på länge och vi får ett härligt samtal med varandra. Min vän avslutar med att säga att det inte var slumpen som gjorde att vi träffades utan att "någon" hade planerat att vi skulle mötas.

När jag går tillbaka kommer sången i min tanke och jag ber Herre låt mig få vara med om detta oftare.

Igår satte jag kvällsmackan i halsen, jag var inte alls förberedd på vad som lades ut som första nyhet i ett av TVs nyhetsprogram. Stefan Liv har omkommit i en flyg olycka, sa reportern. Jag reagerade mer än jag kunde tänka mig att jag skulle göra. Jag har ingen relation till Stefan Liv eller hans familj, har aldrig kommit närmare honom än tidnings artiklar eller som åskadare till en hockeymatch på TV eller live. HV71 är inte på något sätt mitt lag eftersom jag är en inbiten färjestadare. Ändå tar nyheten tag i mig och tanken springer iväg längre än jag trodde. Missförstå mig inte nu, det är jättetragiskt att en ung människa mister livet, men så gott som allt i nyhetsrapporteringen handlar om död, lidande och elände och trots detta måste jag erkänna att det mesta går mig förbi utan att beröra mig så mycket.

Har funderat på varför jag reagerade som jag gjorde. Kanske var det på grund att nyheten kom så helt oväntat. Stefan Liv en man mitt i livet, karriären och med hälsan i behåll så långt jag förstår. Inte en person som levde livet "on the edge". Plötsligt har sanden i hans livs timglas runnit ut och han finns inte mer, helt otippat!

Jag tror att det var det som tog tag i mig. Livet är inget självklart, livet är en gåva och inte bara livet utan varje sekund av livet är en gåva.

För mig var det nyttigt att påminnas om det en gång till. Att leva mitt i livet och att göra det som om det är mycket kvar av livet än men med insikten om att jag inte vet något mer om framtiden än just det som är här och nu.

Så har det hänt igen och jag blir så matt. Det går utmärkt att gå till angrepp på dem som kommer "ur sin garderob" och berättar vad tron på Gud betyder i deras liv. Senast I raden att göra sig rolig på deras bekostnad är krönikan i svt under idrotts VM, "kanon och kalkon", nu i söndags. Journalisten och krönikören Mattias Tjernström tog tillfället i akt att utse de atleter som tackade Gud för deras framgångar till kvällens kalkoner. Märkligt att man får kommentera de kristnas agerande negativt utan att det kallas åsiktsförtryck eller diskriminering. Själv tycker jag att det är starkt att se dem göra knäfall eller lyfta fingret mot himlen i en gest för att tacka den Gud de tror på för sin framgång.

Funderat de sista dagarna över vad som egentligen är viktigt i livet. Det finns så många aktörer på livets marknad som profilerar sig som det viktigaste i ditt och mitt liv. Deras produkter/tjänster/erbjudanden är de som du absolut inte kan vara utan i livet. Men är det verkligen så??? Vad är det som egentligen är livsviktigt i livet???

Det är en fråga värd att ställa sig och fundera över! Kom gärna med synpunkter  och kommentarer om vad som är verkligt viktigt i ditt liv. Nu tar jag lunch och funderar en stund till, kommer nog tillbaka till detta i någon blogg framöver...

Nu är jag tillbaka här i bloggandets värld och ska försöka att med viss kontinuitet uppdatera min blogg här så att det finns något nytt att ta del av titt som tätt.

Jag hoppas  att du inte bara läser bloggen utan också kommenterar det jag skriver, det blir så mycket roligare att blogga då.

Vi ses// Roger